Igår publicerade en av de dömda i det så kallade ”Instagrammålet” ett öppet brev i GP.
Det är naturligtvis på alla sätt och vis väldigt trist att en 15-åring blir dömd till ungdomsvård för grovt förtal och den andra personen, en 16-åring, blir dömd till ungdomstjänst för det samma. Dessutom är de båda dömda att betala 570 000 kr i skadestånd till de 38 målsäganden. Någonstans har ju någonting gått snett och då menar jag inte under själva rättsprocessen.

I det öppna brevet skriver 15-åringen b la:

”Målsägarna har full rätt att vara upprörda men jag vill verkligen få fram att vi inte har skrivit något själva om dem. Det var inte våran avsikt att kränka någon.”

”Jag erkänner att jag har gjort ett stort misstag som många har lidit av och ber så mycket om ursäkt för det som har hänt.”

Visst, hon ber om ursäkt och ångrar sig och det är väl gott så, men att mena att det inte var avsikten att kränka någon? Varför, jag bara undrar varför, skapar man då ett konto på Instagram och uppmanar följarna att skicka in bilder på ”orrar” med namn och kränkande texter. Det är just detta jag hänger upp mig på. Någonstans måste man ju ändå förstå vilka konsekvenser en sådan här handling kan få, även om man ”bara” är 15 eller 16 år.

15-åringen skriver vidare:

”Vi skall självklart straffas för det vi har gjort, men ingen tar hänsyn till vår ålder eller våra ekonomiska förhållanden.”

Njaä, men ni tog kanske inte heller någon hänsyn till de konsekvenser ert handlande hade/har fått för de som blev uthängda på kontot och jag är nog ändå ganska övertygad om att rätten tog hänsyn till er ålder i sin dom.

Någonstans måste man förstå att ett visst handlande får konsekvenser, att det drabbar, i detta fallet, en massa ungdomar som har blivit både kränkta och uthängda och bita i det sura äpplet och ”ta sitt konsekvensen av sitt handlande”.
Någonstans måste man dessutom ta lärdom av den konsekvens ens handlingar har på omvärlden och sig själv och även om de här båda verkligen får ta konsekvenserna av sin handling är jag inte riktigt säker på att 15-åringen till fullo har förstått sambandet mellan sin handling, konsekvensen och på vilket sätt de uthängda har drabbats.

Och, NEJ, ditt liv är inte över, det har bara blivit lite besvärligare, åtminstone ett litet tag.