Idag bar det iväg på årets första fisketur, ett par månader senare än vanligt.
Broder Trädgårdsmästaren, numera omdöpt till ”Sälen” även på denna bloggen, med son kom och hämtade mig vid 8-tiden i morse. Tungt var det, kom inte i säng förrän vid halv två i natt, tur att jag körde i går i alla fall. På vägen ut mot Strandbaden plockade vi upp Timmermannen.
Mycket packning blir det på 3 1/2 man men eftersom det var risk för relativt hårda vindar åkte lite spinnutrustning med åxå förutom vadare, håvar, jackor och diverse annan nödvändig utrustning.
Väl på plats i Strandbaden tacklade vi upp. Trots relativt kraftig vind valde jag fluga, de andra ”mesarna” valde klånk… 😉
I tredje kastet kände jag något som nafsade och efter ett par nafs satt det en liten Havsöring på kroken, men den släppte efter ett tag, suck… Dock var det hugg igen i mitt femte kast och denna gång satt den fast. en liten öring på ca 15-20 cm, förmodligen samma fisk, så den fick snabbt simma tillbaka för att växa till sig lite. Sälen hade en lite större på ett litet tag men den släppte. Lovande start på dagen. Relativt snabbt bytte de andra till fluga de åxå.
Sälens son som hade fått ett nytt spö och nya vadare råkade få bottennapp och när han försökte lossa draget halkade han och fick sig ett dopp. Äpplet faller som bekant inte lågt från trädet så ”Kuten” får bli hans fiskenamn. Sälen kallas ju inte Sälen för intet… 🙂
Nåväl, upp på land och av med vadarna, han var genomblöt men vid gott humör. Det fick bli hemtransport för Kuten så Sälen lämnade Timmermannen och mig på stället för att återkomma lite senare.
Medan Sälen var iväg fortsatte Timmermannen och jag fisket. Timmermannen hade en fisk på men den släppte.
Sälen återvände och vi fikade innan vi fiskade lite till. Inget mer napp så vi drog vidare till Lerhamn för att pröva lyckan där en liten stund.
Ingen fisk där inte, kan ju bero på den riktiga sälen som simmade runt ute i havet inte långt från våra flugor. Lika bra att packa ihop och köra hem till OS-finalen i ishockey.