Nu blev jag verkligen frustrerad och lite uppgiven igen, inte så mycket för min egen del men…

• Visst är det verkligen så att om man en gång har valt att göra karriär i arbetslivet så måste man fortsättningsvis vara intresserad av att fortsätta sin karriär, gärna spikrakt uppåt?
• För visst är det verkligen så att man inte får känna att: Nä, vänta nu! Det här är inte rätt för mig, jag vill/måste göra något annat?
• Och visst är det verkligen så att ens livssituation, utanför arbetet, förblir oförändrad under hela livet?
• Nog är det väl verkligen ändå så att man inte under några omständigheter får lov att sadla om och göra något som man egentligen kanske har velat göra hela livet?
• För visst är det även verkligen så att om man skulle råka bli av med jobbet och hittar ett arbete som passar in enligt den närmast ovanstående punkten så får man fan inte under några omständigheter söka det arbetet för ”det passar inte in i ens tidigare karriärsval”?
• Och, har man i någon nedskärning blivit av med sitt karriärsjobb och dessutom, Gud förbjude, kommit upp i en viss ålder så måste man väl ändå verkligen försöka skaffa sig ett nytt arbete som passar sin tidigare karriär? ”-Skräddare bliv vid din läst!”
• Visst är det väl ändå så att man faktiskt måste stå fast i sina tidigare val här i livet när det gäller karriär och arbete, livet ut?
• Och visst är det verkligen så att man inte får börja en mening med ett och?

Nä, så är det naturligtvis inte, inte i min verklighet i alla fall.

Visst jag kan förstå en arbetsgivare som får en ansökan och avfärdar den med orden:
”- För överkvalificerad” när CV’t är långt som en dassrulle fylld med information som kanske inte har direkt med tjänsten att göra. Förutom då de delar som verkligen har det!

Jag kan tänka mig att det kommer in en hel del ansökningar till de tjänster man söker personal till. Men, om alla andra kriterier stämmer in på ”kravprofilen” varför inte försöka se förbi CV’t och se människan. Det finns ett skäl till varför personen har sökt just denna tjänst och det vet du som arbetsgivare kanske inte till fullo förrän du har pratat med personen.  Ett litet tips, det personliga brevet kanske kan ge en liten hint. Tänk dig själv hur kul det är att hela tiden få ”För överkvalificerad” slängd i ditt ansikte, det borde vara rätt så frustrerande, eller hur?

Jaha, mycket dravel här kanske ni som känner mig tycker. Du har ju lyckts sadlat om helt. Jo förvisso, men mitt CV är ju i princip lika fullt som en tom dassrulle och någon tidigare karriär är det ju inte direkt tal om, så det är ju knappast någon risk att jag skulle bli betraktad som ”för överkvalificerad” direkt, snarare tvärt om… Men, jag fick en chans att bevisa motsatsen och det är jag väldigt tacksam för!

Och, jag börjar mina meningar precis hur fan jag vill, om det så är med ”och”!