Äntligen lyckas jag, Timmermannen, sno datorn. Logistikmannen sitter ju med den varje vaken stund efter den (nästan) dagliga fiskerundan. När dagens inlägg är gjort har jag gått och lagt mig för länge sedan. Man måste ju var utvilad om man ska hålla jämna steg med ungdomarna.
Först vill jag skicka ett stort tack till C för att vi fått låna hans lilla krypin i Riksgränsen. Vi bortskämda skåningar har nog lite kvar till att sova i tält, tvätta oss i iskallt jökelvatten och gå i samma kallingar i en vecka. Som tack har vi samlat några saker från våra turer och gjort en installation i lyan. Det är ena sidan av ett renhorn som undertecknad hittade på fjället. Vid en av våra långa vandringar tog vi en paus vid en fors. Där på stenarna låg ett par glasögon. Förmodligen tillhörde de den stackars norrmannen som gick på tur och aldrig kom tillbaka. Nu vet vi svaret – han tappade glasögonen vi forsen, såg ingenting och irrade bort sig på fjället. Den sista delen är vad Tidningsmannen kallar granatsplitter från andra världskriget. Själv tror jag det är en rostig hovkrats från -96.
Nu är det pack- och städdags. I fjol förstörde jag dammsugaren så den rör jag inte i år. Jag får polera matsilvret och skura klinkerfogarna med tandborste. Det känns lite vemodigt att åka efter en så härlig semester. Fisket har varit bra och vädrets gudar har varit med oss. Nästan inget regn på hela tiden, men ibland har vinden varit lite jobbig. Jag har fått kämpa ensam i mitt lag. Terapeuten har lämnat WO i år så det är jag mot ungdomarna. (Fråga dem gärna någon gång hur det gick.)
Nu har de visst packat klart och Logistikmannen vill ha tillbaks datorn. Så tack för mig. Vem vet, vi kanske hittar hit nästa år igen.