Eller, för att citera ”The Backman”:

Nu tänker jag tycka något.

Vart är Sverige på väg egentligen. Vad är det som har hänt i det Svenska samhället och framförallt med den Svenska politiken. Vad hände med betydelsen av orden: ”medmänsklighet”, ”förståelse”, ”solidaritet”, ”rättvisa”… Jag bara undrar?

En gång i tiden stod vårt land för någonting i världen, andra länder kunde se på oss och säga att ”- Där har vi ett land som står för mänskliga rättigheter och står på den svages sida när det behövs. Där är ett land som tar hand om sina medborgare”. Det fanns en tid då man som Svensk medborgare kunde vara stolt över vårt land och man möttes av respekt som Svensk var man än befann sig, nåja kanske inte alltid överallt förresten. Det fanns tillfälle då man kanske skulle vara lite försiktig med att tala om var man kom ifrån. T ex efter Palmes berömda tal om bombningarna av Hanoi där han jämförde USAs agerande med b la Guernica och Treblinka. Jag tror inte vi var så våldsamt populära i USA just då.
Jag säger inte att allting var bättre förr för det var det verkligen inte, men…

Vi har idag fått ett land där egoismen är den största religionen, de rikare blir rikare och de fattiga blir fattigare, och fler. Detta gärna på bekostnad av den allmänna välfärden.

Vi har fått ett land som bryter mot mänskliga rättigheter.

Vi har fått ett land som när det passar bryter mot FNs barnkonvention och som till  exempel vill utvisa ett svårt sjukt barn till ett land där hans far, och han själv, har blivit misshandlat för ”regimkritisk verksamhet” där fadern förmodligen kommer att fortsätta att bli misshandlad och trakasserad och barnet inte kan få tillräcklig vård.

Vi har fått ett land som vanvårdar gamla och sjuka där låg kostnad prioriteras framför kvalitet i omvårdnaden.

Vi har fått ett land där främlingsfientligheten ökar och ”mindre upplysta personer”, som inte förstår vad de har gjort, har röstat in ett främlingsfientligt parti i Riksdagen (läs SD) med nynazistisk bakgrund och nazistiska värdegrunder, om än inlindade i bomull.

Vi har fått ett land där högsta beslutande organ för vem som får stanna eller inte, Migrationsverket och Migrationsdomstolen, utan minsta samvetskval och förståelse fattar beslut om att utvisa människor till sjukdom, krig, misär och rentav döden utan att knappt ens blinka. Man vill bland annat skick tillbaka en hjärtsjuk, dement och i det närmsta blind 91-årig kvinna till Ukraina. Där har hon ingen, ingen som kan ta hand om henne. Hela hennes familj är nämligen i Sverige.

Vi har fått ett land där Försäkringskassan sitter som Gud Fader själv och följer paragrafer utan att kunna se människan bakom ”ärendet”, kör över läkares inrådan, och inte tänker ”utanför lådan” för att hitta den bästa, för alla, lösningen.

Vi har fått ett land som…Vad vi i har fått är ett land som jag inte är säker på att jag är lika stolt över längre och det smärtar mig.

Jag vill protestera, nej förresten, jag vill ställa mig upp och skrikande protestera:
-Var det verkligen det här vi ville ha?!
-Kan vi verkligen inte bättre än det här?!
Jag vill verkligen inte ha det så här och jag är fullt övertygad om att vi kan bättre, så otroligt mycket bättre.
Eller är jag kanske bara naiv…?

Tack för kaffet och må allas våra fötter återvända till den humanitära, solidariska, rättvisa och så jävla mycket bättre vägen.