Jaha, då sitter man åter på Arlanda, El Stockholmo, vid Gate 41 (jag tror Tidningsmannen hade uppskattat det lite mer om det varit Area 51, men det kanske inte är så lyckat på en flygplats…) och väntar på den sista delen av resan, planet till Ängelholm. Det är med lite blandade känslor för det är ju alltid skönt att komma hem, men… I vilket fall, till Kiruna med omgivning åker jag gärna flera gånger, naturen är fantastisk, ljuset likaså och fisket… jag har aldrig varit med om ett bättre sådant på de fiskeresor jag har varit med på. Det är med andra ord inte helt omöjligt att det blir en återkomst, kanske redan nästa år, vem vet.

Som avslutning, kanske lite tjatigt motiv men, solnedgången eller var det uppgången den sista kvällen, de é Najs!
16-2 – 10-4.

Stardate 2009-07-27
Så här i elfte timmen vill man samla ett antal norrlandsreflektioner från ett skånskt perspektiv. Först och främst hur vänliga alla bofasta varit mot oss, inte minst Matin med familj, och då räknar vi definitivt in Agne och Ingrid, pappa och mamma på besök samtidigt som oss, Många glada skratt och trevligt samkväm. Krillan som lagat till mitt första smakprov av valbiff, Martin som lämnat många fisketips med mera. Turister i mängder från när och fjärran, aldrig har jag sett så många varianter av foppatofflan som här i riksgränsen. Favoriten var en kvinna i Katterjokk, lila foppatofflor, rosa byxor och cerise tröja…ja jag säger då det. Kalasfina omgivningar, fint fiske, en del arbetsamma vandringar men med följden av att ett par kilo kroppsvikt försvunnit. kort sagt 10 kanonfina dagar. hit vill man igen.. Tidningsmannen signing off

Äntligen lyckas jag, Timmermannen, sno datorn. Logistikmannen sitter ju med den varje vaken stund efter den (nästan) dagliga fiskerundan. När dagens inlägg är gjort har jag gått och lagt mig för länge sedan. Man måste ju var utvilad om man ska hålla jämna steg med ungdomarna.
Först vill jag skicka ett stort tack till C för att vi fått låna hans lilla krypin i Riksgränsen. Vi bortskämda skåningar har nog lite kvar till att sova i tält, tvätta oss i iskallt jökelvatten och gå i samma kallingar i en vecka. Som tack har vi samlat några saker från våra turer och gjort en installation i lyan. Det är ena sidan av ett renhorn som undertecknad hittade på fjället. Vid en av våra långa vandringar tog vi en paus vid en fors. Där på stenarna låg ett par glasögon. Förmodligen tillhörde de den stackars norrmannen som gick på tur och aldrig kom tillbaka. Nu vet vi svaret – han tappade glasögonen vi forsen, såg ingenting och irrade bort sig på fjället. Den sista delen är vad Tidningsmannen kallar granatsplitter från andra världskriget. Själv tror jag det är en rostig hovkrats från -96.
Nu är det pack- och städdags. I fjol förstörde jag dammsugaren så den rör jag inte i år. Jag får polera matsilvret och skura klinkerfogarna med tandborste. Det känns lite vemodigt att åka efter en så härlig semester. Fisket har varit bra och vädrets gudar har varit med oss. Nästan inget regn på hela tiden, men ibland har vinden varit lite jobbig. Jag har fått kämpa ensam i mitt lag. Terapeuten har lämnat WO i år så det är jag mot ungdomarna. (Fråga dem gärna någon gång hur det gick.)
Nu har de visst packat klart och Logistikmannen vill ha tillbaks datorn. Så tack för mig. Vem vet, vi kanske hittar hit nästa år igen.

Lunka på, lunka på, vi har långan väg att gå… Idag travade vi iväg till en sjö som M hade fått tips om att den skulle vara bra. När vi kom ut ur bilen blev vi lite förundrade för helt plötsligt blåste det rätt så rejält, åtminstone i vindbyarna. Nåja, ut över fjället vi begav oss, varmt som attan och så fort vi stannade var myggen på oss som … mygg. Någon fisk blev det inte, såg inte ens ett endaste vak, jaja, alla dagar är inte bra för fiske.

Stilstudie på Timmermannen under gårdagens fiske i Noklas … Nochklean… ahhh!, Lerströmmen.

Efter ett tag tröttnade vi, dels för att det inte hände något i sjön men åxå för att vi var rätt nöjda med fiske efter ett antal dagar med både bra och dåligt fiske. Så vad gör man när man befinner sig långt borta från all ära och redlighet…. jo, man slänger upp ryggan på ryggen och travar samma väg tillbaka över stock och sten..Timmermannen gjorde ett renhornsfynd på vägen hem vi gjorde ett stilleben som nu hänger snyggt i vår lånelägenhet.

Väl tillbaka i Riksgränsen blev det kompletteringsshopping till fiskeresans sista middag här i de nordligaste delarna av vårt underbara land, snygga flera kilo lättare män.

Vi var häromdagen och tittade på ett vackert vattenfall som alla skulle fotografera. Denna tjej hade ett kul sätt att hålla reda på hunden medans hon fick rätt på kamera och motiv.

Jag missade att rapportera i gårdagens inlägg om det drama som utspelades vid Naskh… Nuktach… Lerälven igår. Det visar sig att Tidningsmannen har smugit med ett litet spinnspö i packningen, voj voj voj, en sån typ… Timmermannen och Logistikmannen tittade på varandra och skakade på huvudena, vad göra? Kölhalning kanske? Hmm…lite svårt utan båt…
Tidningsmannen plockade då fram denna spinnare ur sin lilla dragask och genast var dramat över och allt var förlåtet.

Ja, hur blev det egentligen… Vi drog iväg till Naktanac… Nachklelhtola… ahhh, Lerälven. Dock fick vi vandra hela vägen, ingen GPS denna gången så vi tog stigen, smooth… Tidningsmannen och Logistikaren hade nyinköpta ryggor som skulle invigas. De fungerade alldeles utmärkt trots det väldigt billiga priset, vi får väl se hur länge de håller. Efter ca 1 timmes fjällpromenad var vi framme, vilken besvikelse det blev. Grumligt vatten och inte ett endaste hugg.

Förberedelserna var det då rakt inget fel på, halva Varuhallen var med…

… och hela Wittlock åxå…

Vad göra, alldeles intill ligger det en liten trevlig sjö så den fick vi ju testa. Gott om pydor men inget större. Efter ca 45 minuter lade sig vinden helt och en fedekläckning satte igång. Logistikmannen gick igenom nästan hela flugasken utan resultat och de andra två hade inte heller någon lycka.

Vi drog vidare till den sjön där vi såg STORA Rödingar häromdagen. Vi såg dem idag åxå, men få dem att hugga…… Scheisse, retligt som bara den…
Där mitt ute i ingenstans eller överallt träffade vi på denna märkliga varelse…

Kan det bero på dessa små otrevliga kryp, kanske… trots att de var lite besvärliga idag så är det faktiskt inget större bekymmer, och jag HATAR mygg…

Jaha, vi fick ju liiite fisk idag och som vanligt hade vi väldigt trevligt, och ibland är det det som räknas… 🙂
Vädret är väldigt ombytligt och idag såg det ut såhär, vi kom undan med lite lätt regn, men de stackarna som vi travade förbi som skulle tälta på fjället….nja, de e gött med en goo lägenhet… 🙂