Eftersom det har kommit till min kännedom att vissa bloggläsare önskat mer frekventa uppdateringar kommer här ett litet extrainsatt bidrag som kanske kan vara av intresse … eller inte. Enkom för dig ”…anka”. 😉
Mygg, dessa blodsugande surrande parasiter, lyser inte helt med sin frånvaro men jag får nog säga att plågan är värre i de södra hemtrakterna än här, so far bör väl tilläggas.
Nu kommer detta med extra uppdateringar inte att bli en vana, jag ska ju hinna göra det jag har rest 200 mil för att göra åxå, fiska.
God Afton!
🙂
Idag blev en helt fiskefri dag, det hade utlovats regn, regn och regn. Vi drog iväg en tur till Kiruna med omnejd. På vägen plockade vi upp M som skulle hämta sin renoverade Alfa Romeo.
…och kyrkan med denna berömda altartavla målad av Bror Hjort.
Efter detta hade M fixat friplåtar till Ishotellet, ja, det har ju smält men de lagrar is till skulpturer och till de olika Absolut Ice barerna som finns runt om i världen. Mitt i rundturen dök Isjungfrun fram och skrämde nästan livet av guiden som rusade ut ur lokalen. Nåväl, som tur var för oss var hon väldigt snäll och berättade för oss att det lagras ca 4000 ton is i lokalen och varje block väger ungefär 2 ton och är 80 cm till 1 meter tjocka. Nämde jag att all is kommer från Torneälv? Om inte så är det så att all is till ishotellet och barerna kommer från Torneälv.
Denna kristallkrona, sedd underifrån, är en av flera som hänger i hotellet.
Vi fick även lite inside information om hur tillverkningen av denna typ av skulpturer tillverkas, men vi är tyvärr förhindrade att tala om för omvärlden hur det går till…
Tidningsmannen visade sig ha oanade talanger när det gäller att skulptera i is, vi fick nästan inte ta honom med oss när vi åkte iväg.
På vägen till SSC Esrange Space Center stötte vi på den beryktade ”VägRenen”, mitt på vägen vilket vi fann lite märkligt, den ska ju hålla till i kanterna.
Allteftersom vi närmade oss med bilen drog den sig sakta ut till sin rätta plats och stannade för att posera innan vi körde vidare. Nämnas bör att så fort vi hade passerat återgick vägrenen till mitten igen…
Eftersom Tidningsmannen är väldigt intresserad av ”Jymden” hamnade vi vid Rymdbolaget, NASA släng er i väggen… :-), till slut. Någon guidar runda blev det inte men en glass och lite souvenirer.
Åter i Kiruna stötte vi på denna filur, kan det vara en kyrkopaparazzi(?), som stod gömd bakom ett träd och fotograferade…
… detta, Kirunas kyrka, en mycket vacker byggnad helt byggd i trä, till och med taket, som år 2001 utsågs till Sveriges vackraste byggnad. Det ska bli intressant att följa hur de ska lyckas flytta denna byggnad när hela Kiruna ska flyttas.
Vi frågade M vad som var sevärt i Kiruna och svaret blev …
Idag var vi på ”pydefiske”. GPSmannen ville av någon anledning inte vara guide idag, så Logistikmannen fick ta över, det gick som tur är bra… enbart med karta.
Väl framkomna till sjön vi skulle fiska i plockade vi fram spön och rullar, nåja inte Tidningsmannen som utbrister ”var är min rulle, har någon sett min rulle” och börjar rota i allas väskor utan att hitta den. På med Statoilbrillorna eller rättare sagt; delar av dem , det sliter att vara på fiskesemester… där låg rullen precis framför honom…
Logistikmannen försöker att gömma sig… går väl sådär…
Tidningsmannen agerar IT-support, kanske dags för HD att öppna upp ett supportcallcenter i Abisko???
Tja vad ska man säga, bilden talar för sig själv… 🙂
Idag beslöt vi oss för att ta en paus i fiskandet och invadera Norge istället. Mot Narvik vi begav oss över stock och sten, utan GPS denna gången, ibland måste man ju chansa…
Efter att ha njutit av väldigt goda Norska hjortron, dock ej dessa – är ju inte mogna än, och blåbär tyckte vi att vi kanske skulle ändra inriktning och göra ett fredligt besök istället. De som gjorde det senaste försöket lyckades ju inte så bra i slutändan så jag tror att vårt beslut var riktigt.
Resterna av den Tyska ”Zerstörern” Z2 Georg Thiele, ligger i Rombacksfjorden precis öster om Narvik. Kaptenen, Max Ecart Wolff, satte den svårt skadeskjutna Jagaren på grund för att kunna rädda så många som möjligt av sin besättning den 13/4 1940.
Så här såg det ut innan tiden och vädrets makter har gjort sitt 69 år senare.
Del av Narvik sentrum
Dagens lunch: Stekt Sejfilé med potatis remoulade, stekt lök och råkostsallad, Gott, sa Bull, jajamensan gott, sa Bill.
På vägen hem stannade vi till vid Björnfjellet och ett krigsmonument på en av de platser som den Tyska armén hade sitt högkvarter (Militärbefälhavare General Eduard Dietl), ca 200 meter från den svenska gränsen.
E10 från Björnfjellet mot Narvik.
När alla gått till möte med John Blund, förutom undertecknad (läs tidningsmannen) så tog jag denna bild på soluppgången, dvs solen går nästan aldrig ner, ca 1 timme skiljer mellan solnedgång och nästa uppgång… fantastiskt för oss skåningar. Måste säga att Sverige är helt otroligt. Åk hit någongång, för semester eller fiske, makalös natur vilket som.
Hitta fiskaren…
Fisk…
Fisk…
Fisk…
Fisk… (och rulle…??)
Fisk…
Fisk…
C&R givetvis! Därav korven, den var för övrigt väldigt god.
Dagen bjöd på ett underbart väder, dock lite kyligt i vindbyarna. Vi kom iväg lite senare idag dels på grund av gårdagens strapatser men även att det blev lite halvsent igår. Timmermannen, snart kanske omdöpt till GPSmannen, fick ro över hela sjön idag. Självklart hade vi en fungerande motor på båten, men något straff skulle han ju ha efter gårdagens ”guidning”.
Tidningsmannen tyckte att han såg en björn, sin vana trogen, men… kolla själv… 🙂
Kommentarer är väl egentligen överflödiga, men för er som aldrig har varit så här långt norrut, så här ser det ut kl ett på natten. Mörkt?? Knappast 🙂