Jaha, vad hände sen dårå…?
Jo, jag kan väl börja med att vi beslöt oss för att inte följa med Robert på vandringen då vädret verkligen var uselt, regn och blåst, hu!
Vi träffade honom på Lamorna Wink på kvällen, och det var nog tur att vi inte följde med. Det dök upp två personer och de gick vilse i dimman. De ”irrade” i kring i dimman ett par timmar, kanske för att de drack lunch ?. Med tanke på hur lurig han var under kvällen är det inte helt omöjligt ?. I vilket fall var det aldrig någon större fara att de skulle irra bort sig helt, han känner ju till området ganska bra. Vårt trevliga värdpar var förresten justa nog att ge oss lift ner till puben på kvällen så vi slapp att slaska ner oss helt med tanke på hur vägen såg ut.
Dagen efter bar det iväg norrut igen, mot London via Bath. Vi hade missbedömt, eller snarare vi hade ingen aning om hur låg tid det skulle ta till Bath så vi missade tåget vi hade bokat och fick ta ett annat. Vägarna, när man väl lämnat landsbygden, var riktigt bra, motorväg nästan hela vägen och inte speciellt mycket trafik förrän vi närmade oss Bristol. Ska ni göra samma resa så tar det ca 4 timmar att köra från södra Cornwall till Bath.
Väl frame i London tog vi oss ut till Annas gamla klasskompis, Bodil som bor i de västra delarna av London. Efter att ha varit på resande fot, och släpat på en tung resväska, var vi ganska matta. På kvällen och ville äta Indiskt, when in London… Anna och jag gogglade upp en Indisk, nyöppnad restaurang bara runt hörnet från där Bo bor. Chapati Club, kan verkligen rekommenderas!
Dagen efter tog vi en promenad längs Themsen tillsammans med en kompis till Bo, Robert och hans hund, den glada boxern Pie. En trevlig promenad och vi fick tips om att vandra från Hammersmith till Kew längs floden, det ska vara en fantastiskt trevlig promenad på ett par timmar med både trevliga caféer och pubar på vägen. Det får vi ta nästa gång vi åker till London. Vi gick även förbi the Chiswick Club Society, de släppte inte in oss… ?
Lunchen intogs på puben The Dove alldeles vid Themsens strand. Det blev en väldigt god Fish and chips. Sedan vandrade vi vidare till b la Fullers bryggeri och puben där Dick Turpin höll till på sin tid innan vi vände hemåt igen för att ta oss mot Heathrow och flyget mot Köpenhamn.
Väl på Heathrow, The Queens terminal, var det lätt kaos. Att flyga från Heathrow en fredagskväll innebär en sjuhelsikes massa människor. Lång kö till bagageinlämningen och lång kö till säkerhetskontrollen och naturligtvis hamnade vi i den petigaste kön. Kontrollanterna hade nog gett sig fan på att retas med passagerarna för de skulle kolla nästan allt handbagage. Sura och otrevliga var de åxå, det var till och med så deras kollegor på de andra banden skakade på huvudet. Vi hade mycket väl kunnat missa vårt plan om vi inte fick hjälp av de på de intilligande banden med att kolla Annas väska som hade fastnat. Vi fick ta en rask promenad till gaten och kliva på planet direkt, någon shopping blev det tyvärr inte tid till ?.
Nog på det fullsatta planet så taxade vi iväg mot startbanan, gött att komma iväg hemåt.
Nåja, före oss stod det en Boeing 747 från British Airways och när de hade rullat ut på startbanan upptäckte de en bränsleläcka från en av tankarna i vingen, de fick snällt lämna startbanan igen och storstädningen av startbanan började. Vi hade bränsle till ca 30 minuters stillastående och väntan. Som tur var hann de städa startbanan innan dess, annars hade vi fått vända tillbaka till terminalen för påfyllning av bränsle och då vet man ju aldrig när vi hade kommit hem. Men det gick bra till slut, stark medvind innebar att de tog in all tid vi förlorade och vi landade på förväntad tid.
